Beslutsvåndan överstånden..

Beslutet fattat...Redan på söndag signeras avtalet på platsen med den fantastiska havsutsikten!
Inväntade rätt ögonblick och rätt hus ,som jag skrev i förra episteln.
Rätt hus??
Ögonblicket kom...men var huset rätt..??

Dessvärre är inte alla mig närstående särskilt entusiastiska och övertygade härom.
Huset är inte min stil...
Det är onödigt stort..
Så ligger det i avkroken, den lilla tradiga staden...

Så kan det låta.
Egentligen är delar av kritiken riktig.
Det är inte min stil...idag..
Men kanske är det dags att inte fastna i sitt mönster, att öppna sinnet för nya intryck , vilket också kan berika livet även i mötet med medmänniskor..

Fast den delade glädjen är ju alltid störst, så lite smolk kom det allt in i den lilla bägaren..
Får väl tro och hoppas att när allt väl är på plats , ska alla se fördelarna med gott om plats
och att man nästan kan doppa tårna i vattnet!

Det är ingen dum plats på jorden!
Bjäre är vackert, rofyllt och det är alltid lika magiskt med havets växlingar!

Träningen är ett ganska effektivt botemedel mot eventuella svartalfer!
Den suger musten ur mig efter den långa tiden i ide.
Ser nu bara fram emot ännu ett uppbrott, ännu en flytt! Har klarat  av rekordmånga under det senaste året!
För varje gång väljs , vrakas och kastas det bland möbler och prylar.! Befriande känsla att rensa! Till slut uppstod ett behov och "renseriet"blev ibland maniskt och  skedde stundtals lite för fort och omdömeslöst!

I kväll blir det tidig nattning.
Morgondagen innebär begravning av en kär väninna i Limhamn.
Omtumlande..
Samtidigt är jag ganska övertygad om att AM:s otroliga livskraft och glädje fortfarande smittar av sig på oss alla  även i morgon, liksom det alltid gjorde live!!

Religionsfilosof, troende, men troende på sitt alldeles eget sätt!
"Jag har problem med Jesus" blev hennes öppningsreplik under vistelsen i det franska klostret!

Jag tror att den efterföljande lunchen kommer att hållas i denna anda!

Det är hon värd...vår A-M..

Sorgen och glädjen de vandra tillsammans...
eller för att citera Hildegard av Bingen , ca 1150 A.D

"Grönskan är det lyckliga övervinnandet av dualismen mellan fysiskt och gudomligt"

Sån var hon, vår AM, klok, sprallig, seriös, oförutsägbar, impulsiv,rolig,  envis,viljestark och GOD!
Bara så oändligt grymt att den där Alzheimer börjar snärja sitt rov alldeles alldeles för tidigt!

Besviken eller nöjd...??

Måste tillstå att jag inte kan bestämma mig för vilken känsla jag ska släppa fram just nu!
Hade bestämt mig för ett rejält träningspass efter den något kraftiga lunchen!
Årets hemmagjorda rotmos ligger som en klump i kistan.
Alltså helt nödvändigt med en extra insats på gym.
Tji fick jag!
Stängt!

Mitt bättre jag blir irriterad över att inte ha bättre koll!!
Latmasken slår sig till ro vid datorn i den fasta förvissningen om att "morgen ist auch ein Tag!!"
Bestämmer mig för att knata några varv runt tomten (två hektar!!) och att släpa fram min gamla yogamadrass för ett hemmapass.

Fast senare...
Måste bara...
Känns det igen det gamla syndromet??
Kanske är jag inte ensam i världen om att fungera bättre och bli mer effektiv med kniven på strupen!

Tillbaka till ENGLADIAMANTERNA och träffen i Ängelholm i torsdags.
För ca 14 år sedan uppstod denna lilla "illustra" skara!
Vi kavlade upp manschetterna och gav oss in bland de stora pojkarna för att leka på börsen!
Minns ett glättigt reportage i Privata Affärer från ett av våra möten.
Men minns också ett annat reportage...eller snarare reportaget som aldrig skrevs!
En kvällstidning ville göra ett inslag.
Tror att journalisten och fotografen , efter sittningen hemma hos mig med ärtor och punsch och mycket livliga diskussioner, insåg att virrpannorna hade lite konstiga prioriteringar!
"Vad är målet med ert intresse för aktiemarknaden?", så löd en fråga.
"Julshoppingi NY" blev svaret .
Kanske inte det svar de hade vare sig önskat eller förväntat sig.
Reportaget uteblev.

Uteblev gjorde också vår resa till NY!
I början var vi ganska seriösa, pålästa och bjöd in spännande föreläsare etcetc.
Allt eftersom tiden gick ändrades fokus.
Vi höll onekligen sämre koll på börsen än på recepten!
Åt och drack gjorde vi gott, men lite fattigare blev vi väl kanske.

VINSTEN fick vi dock i annan skepnad i form av ...VÄNSKAP.
Efter en paus på några år insåg vi att saknaden efter varandra blev för stor!
I våras hade vi en reunion, som gav mersmak.
Mellan oss finns nu oerhört starka vänskapsband.
Tilliten oss emellan är total och därmed också tryggheten.
Härligt med vänner som ger varandra villkorslös vänskap och kärlek
och stöttar varandra i vått och torrt.

Målsättningen för våra träffar är nu bara att bubbla fritt, vilket vi alla har förbaskat lätt för!
Samtidigt lär vi oss nya saker av varandra.
Skaran består av politiker/ekonom, psykolog/företagare, säljare/itspecialist, jägare/hästföretagare, hälsokostare/terapeut/egenföretagare, tandläkare/egenföretagare och skolfux/egenföretagare.
Samtalsämnen finns det alltså gott om!
Träffarna kan också betraktas som gratis vidareutbildning. Vi besparar därmed våra resp företag en massa kostnader !!:)

Torsdagens möte innebar för mig tex en ny infallsvinkel på vargdebatten.
Insåg att "vargkramare" är man bara så länge man bor på behörigt avstånd från vargen och inte den egna verksamheten eller det egna livet drabbas!
Bra att sinnet nyanseras med fakta och att min uppfattning i denna fråga inte längre bara baseras på känslor utan också lutar sig mot en välskriven faktabok, vilken det också refererades till.

SKRATTET har vi alla nära till! Är övertygad om att våra sammankomster förlänger livet.
Alla sex övriga medlemmar bor kvar på Bjärehalvön.
Mitt val att lämna Halland ter sig inte särskilt svårt.
Gäller bara att invänta rätt ögonblick och rätt hus!

Nästa möte blir här i Prästgården när det lider mot advent.
Har redan börjat spåna om material till kransbindningen och försöker fräscha upp kunskaperna jag fick förra hösten av en Tage Andersen -adept.

Älskar hösten!
Gott att få krypa in , kura skymning, tända levande ljus och sluka böcker.
Johan Hakelius och "Ladies" underhåller mig för tillfället.
Fattar inte att jag så länge missat denna något annorlunda författare.
Vilket språk!

Släpper tangenterna och återgår till boken...fast..
det var det där med dom två hektaren!!
Kan trösta mig med att promenaden till soptunnan är ganska lång den också!

Tankar o fundringar..

 Kan bödlarna i Georgia någonsin finna ro i sina själar...
Avrätta en man som varit fängslad i så många år utan att teknisk bevisning föreligger..
Dags att gå med i Amnesty!
Beundrar alla som kämpar för sin tro och övertygelse..


Dags för rekonstruktion av Saab...igen!
Säkert är jag inte ensam om att tvivla på det rätta i att hantera våra skattepengar..
Är inte övertygad om att det finns så många fler än en vinnare för stunden än den karismatiske ledaren..

Vem som har rätt till livvakt kan väl också diskuteras...
En konstnär som mordhotas och utsätts för attentat eller en journalistfamilj som också inte bara hotas utan även utsätts för attentat med allvarliga personskador som följd..


Att vi ska värna om det fria ordet i olika uttrycksformer är väl en självklarhet för de flesta av oss.
Missunnar ingen att känna trygghet.
Unnar däremot alla som tvingas leva med skyddad identitet för att undkomma sina hotbilder
att i trygghet kunna leva sitt dagliga liv utan att ständigt behöva flytta runt. I dessa senare fall är ofta barn inblandade. Även dessa borde ha rätt till livvakt.

Lyssnade på Isabella Löwengrip (Blondinbella) som har drabbats hårt av att länge utsättas för en sk stalker! Lider med henne. Har inte hon rätt till en vardag i trygghet?

Beundrar denna driftiga tjej som så tidigt i sin blogg vågade kasta sig ut i samhällsdebatter, vågade vara "utstickare"och
lyckades driva upp ett framgångsrikt företag. Naturligtvis kan detta verka provocerande för en del.
Men...ska hennes röst behöva tystna för att hon ska få ett normalt liv.
Är hennes röst och hennes uttryckssätt mindre värd än Wilks konstnärliga uttryckssätt..

Mina gymnasieelever tog för snart tre år sedan initiativ till att bjuda in Blondinbella som föreläsare i samband med elevernas Nobelmiddag. Är övertygad om att hon inspirerade många och sådde ett och annat frö.
Vi behöver fler unga entreprenörer som hon!


Idag bär det söderut igen!
Inte för husletande utan för samvaro med mina Engladiamanter!
Om detta följer mer senare!

Solen skiner..
Dags att möta dagen!

Mission completed!

Avslutade just uppdraget att förvandla en gammal röd skolbänk till vit!
Härlig känsla att återanvända saker...ännu härligare att Dottern uppskattar att föra vissa traditioner vidare till lille Oskar, gossen med spjuver i blick och alldeles , alldeles oemotståndlig för en mormor!

Helt fantastiskt hur utvecklat detta charmörsinne kan vara vid knappa tre års ålder!

Spred min uppfattning om "Guldsot" och bedragaren Johan af Donner till mina lunchkamrater på Rotary igår.
Fick själv ett nytt lästips av helt annan karaktär:

Johan Hakenius, kolumnist bl annat i Aftonbladet, har gjort ett noggrant researcharbete om "överpriviligierade" levnadsöden i slottsmiljöer. Så står det att läsa i Aftonbladets recension.
I den första boken "Döda vita män" porträtterar han excentriska engelska män. I bokan jag just ska påbörja koncentrerar han sig på engelska damer!
"Metodiskt , behärskat, envist och prilligt !" Denna beskrivning lockar mig att släppa allt och göra en störtdykning bland dessa kvinnor som "slår in landet i chintz och utgör landets ryggrad!"

För övrigt ska dagen medföra träning. Har lovat mig själv att klara tre pass i veckan.
Får väl se kostnaden som en investering och att inte utnyttja fullt ut innebär en dålig affär!

Dåliga affärer och konstiga satsningar har jag fått nog av !

Mina nätbud på Skånes Auktionsverk i lördags visade sig vara ganska korkade.
Vid avhämtningen igår kände jag mig bara förbaskat blåst. En, enligt beskrivningen, 1800-tals lampettspegel ,skulle jag inte vilja sätta upp ens på utedasset! Delarna i Ostindiaservisen var delvis defekta, utan att det stod ett ord om det i beskrivningen.
Känns faktiskt tryggare med Göteborgs Auktionsverk, där man tydligt beskriver eventuella defekter.
Nåväl, två av inropen fick stanna kvar för återförsäljning.
Vid jämförande analys av nypris för de hela servisdelarna, visar det sig att genomsnittspriset för de olika delarna blev en tredjedel av nypris!

Nu kan jag sitta lugn och fin i båten igen!:)

Fick sent igår kväll besked om att en mycket kär väninna från "den gamla " Falkenbergstiden " har avlidit.
Ann-Mari var bara så fantastisk! Började sin bana på Postverket. En dag fick hon nog, reste sig upp, tog ett samtal med chefen, satte sig på tåget till Lund och skrev in sig vid teologiska institutionen.
Hon tog sin examen  men ville inte låta sig prästvigas. Det var för mycket tjabbel med prästerna tyckte hon! I stället hamnade vi på samma skola!  Ann- Mari lyckades fängsla de allra mest utsatta eleverna, de bräckligaste individerna och ge dem tillkaka sin tro på livet och framtiden.
Vi hade regelbundet per telefon"vår dagliga dos", som vi kallade det ,av samtal med mer eller mindre existentiella frågor.

Tar en paus i plitandet och skyndar..

Sanningens minut..

Av barn o fullegubbar får man höra sanningen ...säjs det.
Greps av eftertankens kranka blekhet efter dotterns kommentar till mitt bloggande:
"hemskt vad du låter bitter"
Själv hade jag inte länkat min blogg till FB. Man är ju så himla självkritisk.
Dotterns länk raderade jag fort som ögat...

Hoppsan!
Är det något jag inte vill ,vare sig vara eller bli, så är det just detta förhatliga adjektiv!
"BITTER"
Läser om mina inlägg.
Rannsakar mig själv.

Nä...sån är jag inte, och ska heller aldrig bli!

Känner väl kanske mer att jag raljerar och bjuder på en situation i mitt liv, som jag i dagsläget inte känner mig bekväm med!

Men kräver ju alls inget av någon annan än av mig själv att klara upp mina små feltramp!

Kanske är det svårt för en ungdom att sätta sig in i den känslan  som kan uppstå , då "bäst före datum"
inträder i livet, dvs pensionsdagen!
Livet som ligger före, ej efter!

Men tar tacksamt emot dotterns påpekande och anstränger mig för att i stället utmana ytterligare ett par decennier!

Bra början kanske...

Slösar med glädje och ger mig en ny bil!
Får visserligen vänta på den ett halvår, men det kan det vara värt!

Filar vidare på nya affärsplaner!

Ger mig av till gymmet för att få träffa min PT*fniss*

Ja du min fina lilla dotera...tack för sparken i baken, den blev välplacerad!


Solen skiner, dagen  väntar!

Tungt i den branta backen!!

Minns en gammal romantitel från ungdomen! Måste väl hävda att det var min mamma som läste
de här böckerna av Gösta Gustav Jansson, inte jag!

Men det är en passande rubrik för min sk debut i bloggvärlden!
Ännu har jag inte delat med mig av min bloggvärld! Endast ett fåtal av närmast sörjande har jag vågat släppa in..
Jag inser ju att vitsen med mitt bloggande inte lever upp till syftet med bloggande för alla andra!
Kanske kommer jag dit en dag, men vägen lär bli lång o krokig.
Måste först ta lektion i hur man lägger till vettiga bilder och kanske spårar in på ett speciellt ämne!

Just nu bubblar jag!
Bubbel från vardagsbestyr och vardagsbekymmer.
Snåriga buskage jag trasslat in mig i.
Hur katten hamnade jag här i min vackra prästgård på 330 kvadrat på alldeles för mig fel plats på jorden!

Tillåter mig förstås att ha synpunkter på en hel del som händer utanför mina egna väggar..

Igår fredags kom brevbäraren med en nyutkommen bok! Present från en god vän ,  tillika källa till bokens uppkomst.
Journalisten Berndt Hermele har skrivit "Guldsot...berättelsen om Röda Korset-bedragaren Johan af Donner." Blir upprörd över hur denne adelsman kan snuva  Röda Korset och Cancerfonden på 8 miljoner och ännu strutta runt på Östermalm i stället för att skaka galler! Det finns i boken många detaljer som upprör. Förfalskade betyg, bluffakturor skickade till RK från hustruns inredningsföretag på Östermalm, och en familj med ett levnadsmönster som klart överstiger den inkomst J af D uppbar från RK.
Hur kan man som kvinna blunda för att hushållets intäkter ej täcker utgifter...Vanligt sunt förnuft borde fått hustrun att reagera..
 År ut och år in kunde svindlerierna fortgå trots att varningsbrev skickats från tidigare arbetsgivare både till Röda Korsets dåvarande ordförande Bengt Westerberg och generalsekreterare Christer Zettergren.
Först när ett antal modiga kvinnor på Röda Korset tog saken i egna händer sprack bubblan.

Förvånas över hur lite genomslagskraft denna nyhet haft bland allmänheten.
Väldigt få av mina vänner är särskilt insatta, vilket jag tycker är skrämmande.
Gör därför allt för att marknadsföra Hermeles bok. Välformulerad och rapp och helt klart läsvärd!

Större genomslag i pressen får den kvinnliga läkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Sakfrågan kan vare sig jag eller allmänhet ha någon åsikt om.
Naturligtvis känner jag empati med föräldrarna som drabbats så hårt.
Men jag känner också empati för den utpekade anklagade kvinnliga läkaren.
Blir hon dömd, förstår inte jag, hur någon vågar ta på sig rollen att vara läkare för någon i livets slutskede.

Intellektuellt förstår jag att dessa två rättsfall inte kan jämföras..

Kan dock inte låta bli att dra egna, kanske långsökta slutsatser av svindeln mot Röda Korset.
Hur många barn hade kunnat räddas till livet med hjälp av 8 miljoner! I stället har dessa miljoner gått till semesterresor, internatskoleavgifter och ett allmänt överdådigt leverne för en adelsman och hans familj.

Nog om detta.

Söndagen går åt till målning av en gammal skolbänk.
Lovade mitt yngsta lilla barnbarn att han skulle överta sin mammas första lilla pulpet.
Är så tacksam för att Dottern också kan få en släng av nostalgins svepande vind!

Dags för en sen lunch....och därefter
förhoppningsvis...
TRÄNING.

Kanske blir det en kvällsrad om ett hjärteämne..

Ny vecka...nya insatser!

Bloggandet stannade av.
Rubriken på min debutblogg kändes under gårdagen så fel.
Att kalla min lilla livspunkt dagen D kändes bara så förmätet.
Gårdagen, 9 /11, lyfte min blick ovanför egen navel!
Satt som klistrad och följde utsändningen från SVT 1.

Men så kommer en ny vecka...med en ny dag!
Det egna lilla livsrummet blir åter påtagligt...och viktigt.
Egna små tillkortakommanden och frustrationer tränger sig på.

Längtan...
Längtan bort!

Vet att det är Längtan till som borde gälla.
Ibland är skillnaden mellan till o från hårfin.
Varför kan man inte få längta bort..
Det innebär ju samtidigt att man längtar till..

I alla fall för mig för tillfället!

Av olika skäl placerade jag mina bopålar i Halland
för ett halvår sedan!
Trodde!
Ville!
Hittade en vacker prästgård, där jag kunde skapa
en vacker miljö för två magasinerade hem...men..

Insåg efter en tid att mitt Halland av idag är inte det Halland jag nostalgerade till..
Ungdom, kärnfamilj och lycka!
I stället blev det passivitet och ensamhet mitt i allt det vackra!

Har inte lust att skapa ett nytt revir!
Avståndet till Skåne och till den närhet trogna vänner och nätverk innebär,
har fått mig att inse att det blir till att flytta!

Igen!

Inser att flytten  kommer att innebära att jag avstår från de vackra rummen, handblåst fönsterglas och en stor park.
men inget kan ersätta mänsklig samvaro och närhet!

Så sitter jag där igen o drömmer!
Tomtkartor och ritningar avlöser varandra.
Entusiasmen följs av tvekan.
Rädsla.
Rädsla av att ta ytterligare ett felsteg !

Dåligt samvete är nu en taskig följeslagare på min stig!
Tröttande och sugande...som det heter idag.
Alla vet vi ju att den farliga tröttheten kommer av leda och av det man inte gör!
Den farliga tröttheten kommer aldrig av arbete som tillfredsställer och SKAPAR LUST!

SKAPA LUST ...LUST ATT LÄRA..
var mitt motto i den värld jag lämnade!

Mer om detta följer säkert senare i dessa ostrukturerade glimtar!

Nu slår jag knut på mig själv, ger mig till staden, köper GYMKORT, dressar upp och tar tag
i livsanden!

Skam den som ger sig..
Livspusslet (slitet ord) komplicerades men det är väl det som är LIVET!

Envetet lejon, som jag är, borstar jag upp mustaschen o knegar på!!

Knegar på...tja det var väl det som är problemet!
Även om JAG bestämt att mitt arbetsliv inte är slut.
är det lögn i helskotta att få andra att inse det!

Till och med den privata sjukkförsäkringen går in i en ny fas!
Omöjligt att kvarhålla vanlig benämning!
Nu ska man fackas in i Garant Senior.

Myndigheter o andra gör allt för att påminna mig om det där magiska strecket!

Tack o lov att  barnbarn struntar i formalia!
Ännu får jag gunga med dem, åka rutschkana och slänga mig ut i parkens linbanor!

Fast själv ser jag mig omkring...vad ska folk tänka...gamla människan!!
Passar på i Stockholm , där skyddet av anonymitet tillåter små barnsliga eskapader!

Fast dagens ljusglimt....PENSIONÄRSRABATT på gym!!
Tar tacksamt emot och visar mitt leg!!
Go känsla! Visa leg för att bevisa att man innehar denna höga ålder!!

Life goes on!

Dagen D

Året var 2010.
Den 1 februari blev milstolpen i mitt liv jag sent kommer att glömma!
Lämnade nycklarna till mitt "livsverk" på advokatbyrån, avtackade, tackade och lämnade!
Tiden som skulle komma skulle innebära massor av tid, bekymmerslöshet , ekonomiskt oberoende ,frihet och välfärd!

Och nya projekt!

Förvirringen blev total!
Omställningen i det närmaste katastrofal!
Vem är jag?
Vad gör jag?
Vad ska jag bli?
Att lämna sitt jobb, som blivit något av en livsstil, innebar att ta ett stort kliv ut in the middle if nowhere.

Planterade mig en månad i Frankrike för att skåda navel och fundera över Framtiden.
Ännu fanns en känsla av lättnad.
Njutning.
Doften av Atlanten gav inspiration och mersmak.

Väl hemma igen tilltog förvirringen.
I brevlådan hittade jag plötsligt ett brev från PRO!
Jag vaknade upp!
Insåg att åren bakom är betydligt fler än de som ligger framför.

Prestationsångesten smög sig på.
Att inte dagligen gå till ett jobb och bidra till samhällsnyttan fick känslan av att parasitera att växa!

Att intellektuellt inse sakernas tillstånd är en sak.
Att känslomässigt acceptera är något helt annat!

Under året som gått har snedstegen blivit många.
Kunskapen har blivit dyrköpt!

Lärde jag mig något av det?
Tja...det får väl framtiden utvisa.

En sak vet jag i alla fall..
kan inte identifiera mig med ordet PENSIONÄR.

Magkänslan ska få bli en tydligare följeslagare i mitt liv framöver!

Kanske ska jag ruska av mig Luther och Victoria som genom åren suttit på mina axlar.
Minns en medarbetare som en gång raljerade och sa:
"måste bli dyrt för dig att resa..alltid lösa tre flygbiljetter...

Jaja..kort resumé inför mig själv som ett avstamp och en påminnelse till mig att
dagligen njuta av alla fördelar som finns med att vara "mogen".