Sanningens minut..

Av barn o fullegubbar får man höra sanningen ...säjs det.
Greps av eftertankens kranka blekhet efter dotterns kommentar till mitt bloggande:
"hemskt vad du låter bitter"
Själv hade jag inte länkat min blogg till FB. Man är ju så himla självkritisk.
Dotterns länk raderade jag fort som ögat...

Hoppsan!
Är det något jag inte vill ,vare sig vara eller bli, så är det just detta förhatliga adjektiv!
"BITTER"
Läser om mina inlägg.
Rannsakar mig själv.

Nä...sån är jag inte, och ska heller aldrig bli!

Känner väl kanske mer att jag raljerar och bjuder på en situation i mitt liv, som jag i dagsläget inte känner mig bekväm med!

Men kräver ju alls inget av någon annan än av mig själv att klara upp mina små feltramp!

Kanske är det svårt för en ungdom att sätta sig in i den känslan  som kan uppstå , då "bäst före datum"
inträder i livet, dvs pensionsdagen!
Livet som ligger före, ej efter!

Men tar tacksamt emot dotterns påpekande och anstränger mig för att i stället utmana ytterligare ett par decennier!

Bra början kanske...

Slösar med glädje och ger mig en ny bil!
Får visserligen vänta på den ett halvår, men det kan det vara värt!

Filar vidare på nya affärsplaner!

Ger mig av till gymmet för att få träffa min PT*fniss*

Ja du min fina lilla dotera...tack för sparken i baken, den blev välplacerad!


Solen skiner, dagen  väntar!