söndag 18 september 2011

Tungt i den branta backen!!

Minns en gammal romantitel från ungdomen! Måste väl hävda att det var min mamma som läste
de här böckerna av Gösta Gustav Jansson, inte jag!

Men det är en passande rubrik för min sk debut i bloggvärlden!
Ännu har jag inte delat med mig av min bloggvärld! Endast ett fåtal av närmast sörjande har jag vågat släppa in..
Jag inser ju att vitsen med mitt bloggande inte lever upp till syftet med bloggande för alla andra!
Kanske kommer jag dit en dag, men vägen lär bli lång o krokig.
Måste först ta lektion i hur man lägger till vettiga bilder och kanske spårar in på ett speciellt ämne!

Just nu bubblar jag!
Bubbel från vardagsbestyr och vardagsbekymmer.
Snåriga buskage jag trasslat in mig i.
Hur katten hamnade jag här i min vackra prästgård på 330 kvadrat på alldeles för mig fel plats på jorden!

Tillåter mig förstås att ha synpunkter på en hel del som händer utanför mina egna väggar..

Igår fredags kom brevbäraren med en nyutkommen bok! Present från en god vän ,  tillika källa till bokens uppkomst.
Journalisten Berndt Hermele har skrivit "Guldsot...berättelsen om Röda Korset-bedragaren Johan af Donner." Blir upprörd över hur denne adelsman kan snuva  Röda Korset och Cancerfonden på 8 miljoner och ännu strutta runt på Östermalm i stället för att skaka galler! Det finns i boken många detaljer som upprör. Förfalskade betyg, bluffakturor skickade till RK från hustruns inredningsföretag på Östermalm, och en familj med ett levnadsmönster som klart överstiger den inkomst J af D uppbar från RK.
Hur kan man som kvinna blunda för att hushållets intäkter ej täcker utgifter...Vanligt sunt förnuft borde fått hustrun att reagera..
 År ut och år in kunde svindlerierna fortgå trots att varningsbrev skickats från tidigare arbetsgivare både till Röda Korsets dåvarande ordförande Bengt Westerberg och generalsekreterare Christer Zettergren.
Först när ett antal modiga kvinnor på Röda Korset tog saken i egna händer sprack bubblan.

Förvånas över hur lite genomslagskraft denna nyhet haft bland allmänheten.
Väldigt få av mina vänner är särskilt insatta, vilket jag tycker är skrämmande.
Gör därför allt för att marknadsföra Hermeles bok. Välformulerad och rapp och helt klart läsvärd!

Större genomslag i pressen får den kvinnliga läkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Sakfrågan kan vare sig jag eller allmänhet ha någon åsikt om.
Naturligtvis känner jag empati med föräldrarna som drabbats så hårt.
Men jag känner också empati för den utpekade anklagade kvinnliga läkaren.
Blir hon dömd, förstår inte jag, hur någon vågar ta på sig rollen att vara läkare för någon i livets slutskede.

Intellektuellt förstår jag att dessa två rättsfall inte kan jämföras..

Kan dock inte låta bli att dra egna, kanske långsökta slutsatser av svindeln mot Röda Korset.
Hur många barn hade kunnat räddas till livet med hjälp av 8 miljoner! I stället har dessa miljoner gått till semesterresor, internatskoleavgifter och ett allmänt överdådigt leverne för en adelsman och hans familj.

Nog om detta.

Söndagen går åt till målning av en gammal skolbänk.
Lovade mitt yngsta lilla barnbarn att han skulle överta sin mammas första lilla pulpet.
Är så tacksam för att Dottern också kan få en släng av nostalgins svepande vind!

Dags för en sen lunch....och därefter
förhoppningsvis...
TRÄNING.

Kanske blir det en kvällsrad om ett hjärteämne..

1 kommentar:

  1. Bara den som drömmer vackra drömmar längtar till morgondagen!

    Vi kan inte leva utan drömmar.

    Vi kan inte leva utan berättelsen om vem och vad och var vi kommer att vara i morgon.

    Du skriver vackert om dina drömmar.

    Drömmen är vårt innersta vi. Det vi som vi är ämnade att vara.
    Men vi får inte blanda ihop den innerliga drömmen med dagdrömmen.
    Den första är själens allvar, den andra är en drog som lägger krokben för den första.

    Historiens bästa beskrivning av drömmen håller Martin Luther King den 28 augusti 1963.
    http://www.youtube.com/watch?v=PQucZKToFXE&feature=related

    Försiktigt flyttar han betoningen. Först drömmen, bara drömmen tillsammans med en framtid. Sen förverkligas drömmen och blir till en bekräftelse. På slutet som om drömmen redan är infriad. Som om önskan är befriad. Han tillägger sitt omkväde efteråt utan att trycka på det, I have a dream. Han använder drömmen som en jazzmusiker behandlar ett tema. Och de närvarande kan efter ett tag förstå att det inte bara är en dröm, det är något som kan bli till verklighet, och som efter hand substansieras – det är mer än en dröm. Det är morgondagens liv.

    Så låt oss vara rädda om våra drömmar. Låt oss vårda vara drömmar. Men än mer, vi måste lyssna till våra drömmar. För det är i dem vi ska leva i morgon!

    Morpheus

    SvaraRadera